Utforska

Lyssna

Lyssna på inlästa artiklar när du är på språng eller bara kopplar av

Hur blev en liten Älmhultskille en av världens mest framgångsrika entreprenörer? Klassisk småländsk klurighet och envishet är nog bara en del av svaret. Ingvar Kamprad formades till stor del av sin barndom, som var fylld av kärlek och fantasi. En uppväxt där de vuxna hade tid att leka och tid att lyssna. En trygg värld omsluten av skog och mager morän. Perfekt att leka affärsman i.

När Handelsfirman IKEA registrerades var den långt ifrån det möbelföretag vi ser idag. Under Ingvar Kamprads tidiga år som företagare importerade han pennor, klockor och nylonstrumpor och lärde sig allteftersom hur inköp fungerar i praktiken. Men efter att ha fått problem med importlicenser letade han efter nya möjligheter och bestämde sig för att satsa på möbler. Långsamt började en affärsmodell ta form när han insåg att det fanns en stor och intressant möjlighet mellan kund och tillverkare.

Kanske möbler?

Under slutet av 1940-talet började IKEA att sälja möbler och det blev snabbt huvudverksamheten. Genom att alltid se utmaningar som möjligheter kom en hel del innovationer inom inköp, ekonomi och distribution. Grunden till detta fanns redan inom Ingvar Kamprad när han jobbade i liten skala med pennor och pipor hemma på gården – men kraften och möjligheten i gapet mellan kund och tillverkare utkristalliserades under 1950-talet.

Det första IKEA varuhuset

När IKEA invigde sin nybyggda möbelutställning i Älmhult 1958 var alla där. Landshövdingen, kommunstyrelsens ordförande liksom kritiker och press från huvudstaden. Nykenheten var stor på möbelrebellen Ingvar Kamprads senaste utspel.

Världens största restaurang

När Ingvar Kamprad slog upp portarna till sin första möbelutställning i Älmhult 1953 ville han bjuda besökarna på kaffe och kaka, ett helt nytt grepp i dåtidens sparsamma Småland. Det blev succé. Köerna ringlade sig långa och panik uppstod när småkakorna började ta slut.

I september 1964 publicerades en sensationell artikel i en svensk inredningstidskrift som hävdade att en stol från IKEA för 33 kronor var av bättre kvalitet än en i stort sett identisk stol som kostade fem gånger så mycket. IKEA gladdes men den övriga möbelbranschen rasade och hotade tidskriften med bojkott.

En Möbelhandlares Testamente

Långt innan resten av världen började prata om företagskultur, skrev Ingvar Kamprad ner visionen och ideologin bakom IKEA i det han kallade En Möbelhandlares Testamente. Men hans text handlar inte speciellt mycket om döden, utan tvärtom, hur IKEA ska agera för att förbli ett framgångsrikt företag fullt av liv. Så vad handlar det om då?

Efter över 30 år i sortimentet på IKEA är den en av världens mest använda väskor. Stor och stark och rymmer det mesta – oavsett om du ska handla, flytta, tvätta eller gå till stranden. En ikonisk kasse som dessutom inspirerat till nya kreationer av allt från hemmafixare till lyxmodemärken.

Före 1989 var produktionen bakom järnridån en grundbult i den långsiktiga inköpsstrategin på IKEA. Hit sökte sig Ingvar Kamprad redan på 1960-talet när han bojkottades av svenska möbelfabrikanter och den svenska möbelbranschen i stort. I planekonomier som Polen fanns råmaterial till låga priser och statligt ägda fabriker med stor kapacitet och behov av att göra affärer med väst, då östvalutor inte kunde användas i väst eller växlas till dollar. IKEA gjorde stora investeringar i nedslitna fabriker, installerade maskiner och reservdelar och byggde kompetens. Så vad hände när järnridån plötsligt rasade?

Talar du korvspråk?

Hur många riktigt bra idéer kan man få av att tänka på varmkorv med bröd? Ganska många visar det sig. I mitten på 1990-talet fick IKEA upp ögonen för korvens symbolik för det goda lågpriset. Det kan tyckas mycket begärt av en liten korv, men på något sätt blev den en viktig pusselbit i hur man kan tänka nytt och fritt kring produktutveckling. Men vi börjar från början, när korven blott var en korv.

Ingvar Kamprad älskade misstag, så länge man lärde sig något och inte gjorde om dem. ”Det måste få vara tillåtet att göra fel. Det är alltid medelmåttan som är negativ, som ägnar tid åt att bevisa att man inte hade fel”, skrev han i En Möbelhandlares Testamente 1976. Ingvar menade att rädslan för att göra fel var ”all utvecklings fiende” och ”byråkratins vagga”.

Vad gör man om någon ber en att göra det omöjliga? Säger man nej? Det var inte ett alternativ för Paulina Pajak, produktutvecklare på belysningsavdelningen. Den som bad om det omöjliga var nämligen Ingvar Kamprad, som kom in på belysningsavdelningen och sa: ”Vi ska sälja LED-lampor för mindre än en euro.”