Många medarbetare önskade sig ett sabbatsår med tid för eftertanke, utan ständigt nya varuhusbyggen. Ingvar Kamprad var tveksam till att minska takten mitt i en ekonomisk kris. Men även han var bekymrad, kanske mest för det han såg som byråkratisering, ett hot mot kulturen och identiteten på IKEA. Redan 1976 hade han publicerat sin skrift En Möbelhandlares Testamente, för att öka kunskapen och förståelsen bland de anställda. Men det var inte tillräckligt.
”Det hade kommit många nya människor till IKEA på kort tid. De jobbade mycket och entusiastiskt men förstod ingenting”, säger Ken Muff Lassen som vid den här tiden satt i koncernledningen på IKEA och jobbade nära Ingvar Kamprad i Humlebæk i Danmark. ”En Möbelhandlares Testamente var ett unikt stycke papper med en underbar målsättning. Men att leva upp till detta i det dagliga och få alla att omfattas av idéerna var en jätteuppgift.”
När idén om ett omtag, en intern inventering, fick fäste föreställde sig Ken Muff Lassen att det skulle räcka med några enstaka undersökningar och rapporter. Men Ingvar Kamprad ville mer. I sin sjunde tes i En Möbelhandlares Testamente slog han fast vikten av att koncentrera insatser ”för att nå maximal effekt med många gånger knappa resurser”. Nu ville han lösa krisen genom en kraftsamling av enorma mått.
”Det var typiskt Ingvar. Han kunde pumpa upp en liten tanke till fantastiska dimensioner. Det var han som kom på idén med Kraft 80 och det blev en hel revolution”, säger Ken Muff Lassen.