I början förvarade Ingvar sitt lager av pennor, klockor och nylonstrumpor på familjens gård i Elmtaryd. Beställningarna togs emot via post eller telefon och sedan packade Ingvar, med hjälp av familjen, ihop dem på kvällarna. Paketen skickade han iväg på ett sätt som både var enkelt och påhittigt. Varje morgon kom mjölkbilen till gården för att hämta mjölk till mejeriet. Ingvar hade övertalat dem att också hämta upp hans paket och ta med dem till postkontoret eller järnvägsstationen. Efter några år med försäljning av pennor, klockor och strumpor såg Ingvar Kamprad möjligheten att sälja möbler via postorder. Han hade också, tack vare sina ekonomiska framgångar med pennförsäljningen, ett litet startkapital. Men branschen var tuff. Riktigt tuff. För att överleva blev han tvungen att agera nytt och djärvt. Och det kom att bli hans signum.
Men innan vi börjar titta på vad Ingvar Kamprad ägnade sig åt under 1940-talets senare del, ska vi kort se på vad som hände i Sverige åren innan. Precis som resten av Europa hade Sverige drabbats av depression och ekonomisk kris under 1930-talet. Med
blev den ekonomiska krisen i Sverige ännu djupare. Men när Socialdemokraterna vann valet 1932 påbörjades en ny epok, där politikerna bestämde sig för att satsa sig ur krisen istället för att spara. Ur det kom tanken om välfärdsstaten och senare , där den svenska staten erbjöd fördelaktiga lån till alla som ville starta ett eget hem. Man investerade helt enkelt i människor och deras hem. Sverige och svenskarna, som hade varit ganska förskonade från andra världskrigets fasor, såg ljust på framtiden. När en ung Ingvar Kamprad dök upp med sina trevande försök att sälja möbler, så var det en ganska hoppfull kontext han befann sig i. En tid präglad av tro på framtiden, där det egna hemmet blev viktigt. En tid där efterfrågan på möbler ökade samtidigt som människor faktiskt hade en liten slant över till att sätta bo.Fem år efter att IKEA hade registrerats, 1948, annonserades de allra första möblerna ut i en liten broschyr. Några fåtöljer och ett par bord visades upp till en befolkning som både ville och kunde köpa möbler till sitt egna hem. Visst sålde IKEA fortfarande kristallsmycken och portföljer av argentinskt läder, men det blev möblerna som gjorde succé. I nästa broschyr var det ännu mer möbler – en bäddsoffa från Elfs möbler i Älmhult och en kristallkrona från Örsjö. Allt sålde slut. Kunderna beställde på kupong och fabrikerna levererade.